Självutnämnda tyranner

Idag var en sån där perfekt dag, ingeting speciellt har hänt utan helt enkelt bara en toppen dag. Inget regn, bra humör, glad hund, massa skämt.

Sen kom det, ett inre vredesutbrott och sen en flod av tårar. Jag träffade på en Schäfer valp, 6 månader var han. En kopia av min egen älskade Garm, de var varandra lika upp i dagen och samma lyckliga utstrålning. Fast han var lite rädd för människorna runt honom så matte ville få hjälp att få bort rädslan så efter ca 1,5 min och 2 köttbullar var jag och valpen bästaste vänner. Så jag satt och pratade med matte till valpen och en man i 60 års åldern som tränat hund i säkert 40 år och som skulle bli hennes instruktör på valpkursen. Valpen skällde några gånger på folket på parkeringen en bit bort och jag gjorde som jag brukade göra med Garm då han var osäker, jag avledde honom med en leksak och sa "kolla här istället vad jag har!" och det funkade klart bra, det är ju alltid roligare för en så busigt liten kamrat att leka istället för att stå och vara osäker. Efler ca en halv timme kom 2 av mina vänner bort till oss med sina hundar och stannade 3-4 meter bort för att säga att dom skulle åka. Valpen tryckte sig mot sin matte och skällde till några skall, med den tonen hunden hade sa den väl ungefär "matte jag tycker dom kan gå igen för jag tycker det är obehagligt" men då svarar matte med att slita tag i nacken på valpen och slänga ner den i stenläggningen och ryta på den. Jag blev arg och hann säga "Nej men va.." då avbröt hon mig med att säga "Ja men låt mig göra på mitt sätt!!" Och mr. Instruktör säger inte ett knyst.. Ynkligt! Jag bara reste mig upp tittade ner på dom båda som satt på bänken och virrade på huvudet och gick..

Vad är det som säger att man kan göra på det viset, vem ger människan rätt att göra så mot sitt djur? Det var en valp för fan! En osäker valp som får på fan för att han är osäker och rädd.. Vem om inte matte ska han kunna söka stöd hos, trygghet hos? Det är en sån hund som kommer bli omplacerad efter ett år. Någonstans önskar jag ändå att han någon gång i sitt liv säger ifrån, fast frågan är om en så pass förig och osäker hund ens gör det. Och om han gör det blir det väl det sista han gör, tyvärr!

Jag kan inte rå för det men jag tar så himla illa vid mig av att se sånt här och jag vet att man inte kan göra mycket åt det men jag har i vilket fall som bestämt mig för att gå en allmänlydnads instruktörskurs i höst, för kan jag svänga tänket hos en förare så har jag iallafall hjälpt den hunden.

Tänkvärt!

1. Ett liv varar bara ca 15 år. Skild från dig betyder sorg för mig, tänk på det när du skaffar mig.
2. Ge mig tid att förstå vad det är du begär av mig. 
 3. Gör mig tillitsfull ty du är mitt hela liv.
4. Var inte arg på mig för länge åt gången och spärra inte in mig som straff.
5. Du har ditt arbete, dina vänner och nöjen, jag har bara dig!
6. Tala till mig även om jag inte förstår dina ord, men din stämma översätter allt.
7. Vet du att jag aldrig glömmer hur man är mot mig?
8. När du slår mig tänk då på att mina tänder med lätthet kan krossa dina hand, men jag använder inte min makt.
9. När du blir irriterad på mig för att du själv har brått, så tänk på att jag kanske har ont i magen, kanske låg för länge i solen eller bara är trött och ledsen på allt.
10. Ge dig tid med mig när jag blir gammal ty även du blir gammal en dag.
11. Var hos mig när jag har det svårt ty allt blir lättare för mig om jag har dig. 

18 apr 2012

Comments powered by Disqus
Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)